Denna avhandling analyserar intervjuer med pojkar och män som rider, elitidrottares erfarenheter av att leva som homo- eller bisexuella och idrottande intersex-kroppar. Avhandlingen illustrerar också vikten av att studera hur kategorin kön samspelar med exempelvis etnicitet, klass, sexualitet, ålder och hästar.
– Att synliggöra och gestalta dessa alternativa och normbrytande berättelser kan öppna upp för andra och mindre begränsande sätt att leva och vara inom idrotter, säger Eva Linghede, forskare vid GIH.
I den första delstudien intervjuas 19 pojkar och män mellan 13 och 55 år som ägnar sig åt ridsport. Hälften var ”stallkillar” och hälften tävlade på elitnivå i hoppning, dressyr, fälttävlan, körning, distans och gymkhana.
– Att jag valde ridning är för att det är en idrott som i Sverige idag domineras av kvinnor och flickor och uppfattas som kvinnligt kodad. Pojkar och män som rider utmanar på så sätt föreställningar om ”riktiga” idrottskillar. Efterhand visade det sig också relationen mellan människa och häst är central. Det nära samspelet med hästarna är något som tillåter och uppmuntrar pojkarna och männen att överskrida traditionella könsnormer.
Den andra delstudien bygger på intervjuer med 13 tävlingsidrottare med erfarenheter av att leva homo- eller bisexuellt. De idrotter som är representerade är fotboll, friidrott, dans, boxning, tennis, ridsport, ishockey, innebandy, golf och kampsport.
– Intervjupersonernas berättelser visar att idrotter visserligen präglas av heteronormer, men att idrottsdeltagande också kan möjliggöra och uppmuntra till samkönade attraktioner och relationer. Det blev också uppenbart att många idrottares erfarenheter är för komplexa och flytande för att pressas in i fasta kategorier som hetero, homo eller bi. För att inte förstärka detta väljer jag därför att tala om idrottare med erfarenheter av att leva homo- eller bisexuellt, inte om idrottare som är homo- eller bisexuella.
Den tredje delstudien tar avstamp i avstängningen av den indiska sprintern Dutee Chand 2014. Hon blev avstängd från tävlan på grund av för höga testosteronnivåer i relation till IAAF:s dåvarande regelverk.
– Idrotten delar oftast upp deltagare i två kategorier av människor – kvinnor och män – men det har gång på gång visat sig att det är mer komplext än så. Dutee Chand och andra idrottare visar att det finns fler sätt att vara en kropp än indelningen man eller kvinna – och därmed blir idrottens könsuppdelning problematisk. Testosterongränser för att få tävla i kategorin kvinna på elitnivå väcker en rad frågor. Om nu testosteron är så avgörande för prestation, varför diskuteras det inte om män med höga testosteronnivåer har en orättvis fördel gentemot andra män? Hur rimmar internationella idrottsorganisationers krav på att medicinera ner variationer i hormonnivåer för att få tävla med idrottens nolltolerans mot doping?
Eva Linghedes förhoppning är att resultaten ska lösa upp stereotypa föreställningar om kön, sexualitet och vetenskapande.
– Det är dags för ett skifte inom kritisk idrottsforskning, att rikta blicken även mot alternativa och normbrytande berättelser. Berättelser som kan hjälpa oss att se hur det skulle kunna vara. Att synliggöra och gestalta idrottare som utmanar föreställningar om hur kvinnor och män ska vara inom idrotten, liksom att de ska vara antingen kvinnor och män, och idrottskontexter där heteronormen vänds upp-och-ned, öppnar dörrar till möjliga annanstans.
Glitch används när något skapar digital friktion, när teknologier hakar upp sig och synliggör ett systems sårbarhet. Det är också en konstform där digitala avbrott och defekter vänds till något vackert och systemkritiskt. Begreppet har även använts tidigare inom genusforskning.
Queer används för att beskriva ett kritiskt förhållningssätt till rådande normer kring kön och sexualitet (främst heteronormen).